Redan som liten pojke i norra Norge var jag väldigt nyfiken på extrema bergsbestigningar och polarexpeditioner. Norrmännen Roald Amundsen (som var först till Sydpolen i 1911) och Frithiof Nansen (som var först att korsa Grönland i 1888) blev snabbt mina polarhjältar. När jag blev större blev moderna polar och alpina hjältar som Börge Ousland och Erling Kagge mina inspirationskällor. Börge och Erling har alla tre ”polerna” på sin meritlista, Sydpolen, Nordpolen och Mount Everest. Även i min lilla stad, Alta, fanns det polarhjältar att se upp till. Asle T Johansen kopierade till exempel Nansens Grönlands-expedition 100 år efter, i 1988, och det gjordes även en film om denna expeditionen.

2011 hade jag bestämt mig för att korsa Grönland. Under flera år försökte jag att få med 1 till 2 personer och skapa ett litet team. Detta visade sig svårare än jag trott, barn på väg, olika sjukdomsproblem och andra hindrande faktorer som gjorde att det blev omöjligt att skapa ett team som kunde ta sig över Grönland. Jag fick tillslut ge upp min dröm om ett litet team och kontaktade en expeditions-arrangör som hade en grupp som skulle korsa världens största ö våren 2017. Jag var redan väl förberedd för detta men nu fick jag allt ifrån utrustningslistor till reseinformation från arrangören och det kändes väldigt komfortabelt.

Det kräver ändå väldigt mycket tid att planera en expedition över Grönland.

Här är en sammanfattning om hur jag förberedde mig inför den rätt så extrema utmaningen:

1. Välj den optimala tidpunkten för resan. När har du möjlighet att ha en frånvaro hemifrån på ca. 5 veckor och när det är bäst förhållanden på glaciären. För min del var den optimala tidpunkten våren 2017. Jag valde dessutom att korsa från väst- mot östkusten.

2. När jag hade bestämt den optimala tidpunkten för expeditionen och riktning över glaciären så letade jag upp den bästa leverantören på, får man säga, en väldigt begränsad marknad. Jag lyckades hitta en lösning som fungerade väldigt bra för mig. Och som dessutom kunde leverera detta till ett bra pris. Utöver detta tillkommer olika resekostnader, samt personlig utrustning. Kostnaderna för den personliga utrustningen är självklart varierande från person till person. De största kostnaderna för den personliga utrustningen är skaljacka och skalbyxor, skidor, skidpjäxor och en sovsäck som tål minus 30 grader Celsius. Sen blir så klart mycket mer, det är många saker man ska införskaffa och det tar även mycket tid att hitta rätt saker. Eftersom planerna ursprungligen var att sätta upp min egen expedition så vet jag att det inte blev dyrare att genomföra detta genom en arrangör. Mycket tack vara att arrangören tillhandahåller all gemensam utrustning som tält, kommunikationsutrustning, SAR-försäkring (Search and Rescue) etc.

3. Därefter beställde jag omedelbart flygbiljetter för att få resan till en så låg kostnad som möjlig. Jag beställde sträckorna Stockholm – Köpenhamn, Köpenhamn – Kangerlussuaq, samt hemresan från Kulusuk – Reykjavik och Reykjavik – Stockholm. Interntransporter på Grönland ingick i den totala kostnaden från arrangören. Det var två helikoptertransporter på östkusten samt några kortare transportsträckor på vägen.

4. Fysiska förberedelser: Leverantören var noggrann med att alla skulle vara mycket väl förberedda inför korsningen. Ett team är aldrig bättre än sin svagaste länk, så varje individ fick säkerställa att man inte riskerade att utgöra en belastning för övriga i teamet. Förberedelserna innebär att träna flera gånger per vecka under lång tid (minst ett år). Huvuduppgiften under träningen är att simulera att dra en pulka efter sig med en vikt av ca 80 kg över lång tid. Under själva korsningen måste man göra detta i genomsnitt ca 9 timmar per dag. Detta tränar man ”enklast” genom att dra ett antal bildäck efter sig i ett pulkadrag, motsvarande belastningen från en pulka på ca 85 kg i svag uppförsbacke. För att säkerställa varje deltagares fysiska skick hade arrangören även lagt in en sista uttagning inför expeditionen i början av februari 2017. Teamet var då samlat i Finse på Hardangervidda i Norge under en vecka och vi fick då under tuffa förhållanden förflytta oss några mil med ungefär samma utrustning som under själva expeditionen. Alla deltagare utvärderades och två av deltagarna ansågs redan då som för svaga till att korsa Grönland och fick lämna expeditionen.

Dessutom måste man självklart vänja sig vid att bo i tält i temperaturer mot nedåt minus 30 grader, gå in all utrustning; skidpjäxor, skidor, byxa, jacka och ryggsäck så att man känner att materialet fungerar. Ryggsäcken använder man de första 2 – 3 dagarna uppför det så kallade glaciärsfallet för att reducera vikten i pulkorna dessa kritiska dagarna. I början är man också som tyngst lastad. Gå därför gärna mycket med samma ryggsäck som du avser använda när du väl är på Grönland (inkl. den vikt du ska att bära, ca 10 kg).

5. Införskaffa och gör klar all utrustning i tid. Jag förberedde mig genom att jämföra operatörens utrustningslista med olika utrustningslistor som jag hittade på nätet. Jämförde med egna erfarenheter från tidigare långa skidturer på upp emot 18 dagar innan jag bestämde exakt vad som skulle tas med på expeditionen. Att förbereda den personliga utrustningen skulle jag säga är det svåraste med hela expeditionen. Det är så många detaljer att ha i åtanke och det får inte bli fel. Det kommer därför komma ett eget inlägg om utrustningen i ett senare inlägg.