Så bär det av….

På eftermiddagen den 29:e december 2016 bär det av, det har varit några hektiska dagar att få det sista på plats då det inte var så länge sedan vi kom hem från Åre och träningsläger inför Grönlands expeditionen. Dessutom åker Rolf vidare till Finse i Norge bara några dagar efter hemkomsten från Tanzania. Då är det ett nytt träningsläger inför Grönland.

Första etappen går som tidigare nämnt till Casablanca i Marocko där vi övernattar lite utanför staden på ett charmigt lokalägt hotell vid namn Dar Diafa, bagaget lyckades vi lite i hastigheten checka in hela vägen till Nairobi, vilket vi kommer på några minuter senare men givetvis för sent så vi får klara oss med handbagaget i Casablanca helt enkelt. Vi kommer fram sent men service minded fixar hotellet fram en middag åt oss så vi slipper lägga oss hungriga. Hotellet är ganska kallt då det inte är den varmaste årstiden men vi sover gott. Efter frukost tar vi oss in till Casablanca då det är vår första visit till Marocko. Resan går med de lokala röda taxibilarna ”red petit taxis” som bara kör i innerstan och man vinkar in vid vägkanten, dessa fylls på efterhand och vägen är kanske inte den rakaste pga. detta men det enkelt, billigt och charmigt.

Casablanca visade sig dock vara rätt rörigt, smutsigt och vi hittade inga sevärdheter värda namnet trots idogt letande och googlande. De backpackers vi senare träffade på stationen på väg till flyget intygade att detta var en av de minst sevärda städerna i Marocko. Ska man hit på semester är tex Marrakesh och framför allt öknen ett bättre alternativ. I Casablanca och på vägen till flyget började Lotta känna sig lite dålig, men vi satsade på att det var av övergående karaktär. Flygplatsen i Casablanca visade sig vara en synnerlig rörig historia. Vi fick ingen gate på biljetten och väl genom säkerhetskontrollen fick vi en gate information som visade sig vara felaktig. När det inte kom upp någon information och det inte fanns något plan när det närmade sig avgång började vi bli lite misstänksamma. När vi frågade i informationen fick vi en ny gate som senare visade sig även den vara fel och i högtalarna ropades avgångarna endast ut på franska och arabiska. Av en händelse fick vi höra något som lät som Nairobi och frågade vad som just sagts. Ny gate information i en helt annan del av terminalen och vi kom fram precis innan de stängde dörrarna, röran ledde till att planet bara var halvfullt vilket senare visade sig vara tur för oss. Lotta blev inte som vi trott piggare utan tvärtom och tack vare att planet var så tomt kunde hon ligga ner under den ca 7 tim. långa flygningen.

Framme i Nairobi i Kenya är det några timmar till bussen till Tanzania och staden Moshi vid Kilimanjaros fot ska gå klockan 08.15 så vi gör oss hemmastadda på ett café i väntan på bussen. Dock blir det då alltmer uppenbart att den senare 8 tim. långa bussfärden kommer bli för komplicerad för Lotta just nu. När klockan är 7 på nyårsaftonens morgon letar vi därför upp ett hotell för några timmars sömn och avvaktar utkomsten. När klockan är ca 13 bestämmer vi oss för att uppsöka läkare och med hjälp av hotellpersonalen får vi tillslut på sen eftermiddag träffa en läkare Nairobis Universitetssjukhus, Aga Khans mottagning, nyårsafton till trots. Efter diverse undersökningar och diskussioner med läkaren blir det uppenbart att Lotta inte kan fortsätta. Hon menar att den överenskommelse vi slöt redan när vi bestämt oss för att klättra Kilimanjaro gäller även nu. Det är så individuellt i hur man reagerar på bestigningen och överenskommelsen bestod av att om någon av oss av någon anledning (höjdsjuka el dyl.) inte kunde fortsätta klättringen uppför berget skulle den andra fortsätta. Efter att ha hittat en bra biljett hem för henne med Emirates samma dag känns det lugnare och vi bestämmer att jag fortsätter mot Kilimanjaro och hon åker hem. Vi bokar om min bussresa till Moshi till nästa morgon och efter att lämnat av henne på flygplatsen och vetat att hon kom in säkert ombord på planen kan jag börja ställa om och fokusera på det som ligger framför mig. Jag hör hur barn och vuxna på hotellet där vi hastigt och lustigt hamnade firar in det nya året. Packar om det sista och går till sängs. Bussen går 08:15 från flygplatsen och jag måste lämna hotellet 06:15 för att få allt klart.

Föregående inlägg om Kilimanjaro
Nästa inlägg om Kilimanjaro