Dag 1


Måndag 2 januari 2017 och det är äntligen dags att påbörja klättringen. Jag var väldig spänd innan och sov oroligt sista natten. Men vilket härligt sätt att påbörja nya året med att kanske bestiga världens högsta fristående berg. Alla förberedelser är gjorda och nu får det bära eller brista.

Mitt schema på morgonen såg ut så här; vakna kl. 06.30, duscha, frukost, borsta tänderna, lämna 2 st. packningar (duffelbag (15 kg) och lätt ryggsäck (7 kg)) vid transporten, lämna överskjutande bagage i bagageförvaringen. Springlands, hotellet i Moshi, tog 1 USD per dygn för obegränsad förvaring under klättringsdagarna. Jag hade tex med mig en laptop och det jag var extra rädd om lämnade jag till kassaavdelningen. Det kändes säkrare där…. Kom ihåg att dagens förbrukning av vatten måste fyllas på hotellet. Jag hade med mig 2 liter i vattenpåse och 1 liter i en Nalgene vattenflaska. Dessutom får man första dagens lunch redan på hotellet. Denna ryms i en liten plastpåse som man lägger i den lätta ryggsäcken som man själv bär. Eftersom det var sol och första dagen är väldigt lätt så hade jag bara shorts, t-tröja, joggingskor, strumpor och en keps på mig. I tillägg, den lätta ryggsäcken och vandringsstavarna. Därefter var det bara att vänta på att transporten skulle lämna hotellet kl. 08.30, min tidsdisponering kändes perfekt. Jag åt så mycket jag klarade få i mig under frukosten eftersom jag var medveten om att höjdsjukan kan slå till när som helst under klättringen och att man då inte orkar ta till sig näring.

Transporten mot Marangu Gate lämnade hotellet något försenad men det gjorde absolut inget. Resan tog ca 90 minuter och det på goda vägar. Väl framme lämnade jag duffelbagen till min bärare och därefter registrerade jag mig som klättrare vid gaten tillsammans med min guide. Det fanns några säljare i området som försökte övertyga mig om att köpa deras poncho, solhatt och paraply. Jag tackade nej. Väntetiden använde jag till att fota, smöra in mig med solkräm samt dricka vatten.

Ca kl. 12 var guiden redo med sina förberedelser och vi började gå. Jag hade min lätta ryggsäck med ca 3 liter vatten och det var skönt att vara igång. Och det var pole pole från första början. Pole pole ser man även på vägskyltarna inför korsningar och svängar och det betyder sakta, sakta. Innan klättringen tänkte jag att pole pole kom att bli ett väldigt tråkigt sätt att ta sig till toppen på men det var absolut inget problem. Guiden lade in en liten paus varje timme och en lunchpaus efter ca halva tiden. Dagens första sträcka var planerad att ta totalt ca fyra timmar genom regnskogen och vi var framme vid Mandara Hut på 2 720 meters höjd ca kl. 15.30. Då hade vi gått ca 8 km och stigit ca 1 000 höjdmeter.

Vid Mandara Hut (fortfarande i regnskogen) mötte min bärare mig med duffelbagen, dricksvatten och varmt vatten att tvätta sig i. Efter ca 30 minuters paus vid Mandara Hut tog min guide mig med på en ca två timmars vandring till Maundi Crater enligt principen climb high, sleep low. Därefter ca kl. 18.30 serverades en riktigt god middag och jag fyllde depåerna maximalt för att förbereda mig inför ett ev. senare aptitbortfall. Därefter gick jag till sängs i mitt lilla spiktält. Trähyddorna, som jag i mitt fall första natten delade med en tysk klättrare som nu gjorde sitt andra försök på att bestiga Kilimanjaro, var bara utrustade med en skumgummimadrass av typ hård. Det är värt att notera sig att jag inte hade mobiltelefonförbindelse efter att jag lämnade Marangu Gate. Mobilen blev därför bara en extra kamera under klättringen. För första gång tog jag en halv Diamox tablett för att förebygga ev. höjdsjuka. Planen var att ta en halv morgon och en halv tablett om kvällen (totalt 250 mg per dygn) så länge jag inte kände av några symptom. Dagens etapp hade varit väldigt enkel och jag sov väldigt gott hela natten….

Dag 2


Dag två 3 januari, igen en dag med fint väder och strålande sol. Eftersom vi skulle börja klättra ca kl. 08.30 valde jag att stå upp kl. 07.00 för att hinna förbereda mig. Att förbereda sig innebär toalett, frukost, åtgärda ev. problem med kroppen, ha på solskydd, tanka vatten, ta en halv Diamox (125 mg) och rätt kläder. Bäraren serverade frukosten kl. 07.30 och eftersom benen var perfekta så behövde jag inte göra annat än att gå på toaletten och borsta tänderna. Jag bytte ut shortsen som jag gick i dag 1 till heltäckande vandringsbyxor i soft shell och lade lunchpaketet jag fick från bäraren i ryggsäcken. Vi är nu redan på relativt hög höjd och mitt första bekymmer under klättringen anmälde sig, väldigt hög puls. Som tur var fanns det en svensk läkare vid Mandara och han sade att det inte var farligt eftersom pulsen var stabilt hög, inte orytmisk.

Dagens klättring från Mandara Hut till Horombo Hut var planerad att ta ca 7 timmar, inklusive pauser. Sträckan är ca 11 km och stigningen är ca 1 000 meter. Tidigt under dagens klättring lämnade vi regnskogen och kom in i alpint hedlandskap (Alpine Moorland). När vi började klättra gick pulsen ner till normal nivå igen – skönt! Därefter gick hela dagen jättebra, jag fick i mig den nödvändiga mängden vatten under dagen (ca 1 liter per 1 000 höjdmeter), totalt ca 4 liter under dagen eftersom jag skulle till ca 3 700 meters höjd. Guiden och jag följde samma schema som tidigare, en paus i timmen och en längre lunchpaus vid halvtid. Det var väldigt motiverande att för första gång se toppen av berget. Kl. 15 var vi framme vid Horombo Hut på 3 720 höjdmeter. Och nu kände jag verkligen i kroppen att vi var på högre höjd, lite snabbare andning. Samma rutin som dagen innan, bäraren mötte mig med duffelbagen, dricksvatten och varmt vatten att tvätta sig i. Igen, 30 minuters paus, och därefter två timmars klättring till Zebra rocks på ca 4 000 meters höjd för att efterleva principen climb high sleep low. Och nu mådde jag förvånansvärt bra. Jag och guiden började smida en plan för en forcerad toppbestigning om jag mådde lika bra nästa dag. Därefter ca kl. 18.30 serverades middag och jag fyllde igen depåerna maximalt för att ha reserver att tära på. Därefter gick jag till sängs i mitt lilla spiktält. Idag delade jag rum med en korean som arbetade som praktikant vid Syd Koreas ambassad i Nairobi under sin universitetsutbildning. Jag tog en halv Diamox och som vanligt så sov jag väldigt gott hela natten….